Kaylas

Nu har jag inte skrivit på länge – men det har inte Shakespeare heller gjort… *ler*

Ja oturen fortsätter att förfölja mig, precis som jag skrev om årets början. Nu har jag varit sjukskriven hela februari för ”Akut stressreaktion” som det stod i läkarintyg. Fick mig en rejäl spark av livets hårda verklighet, och marken rycktes bort under mina fötter. Nu kämpar jag för att komma igång igen.


Jag är stark, men jag är också liten svag och gråter... Och väldigt rädd emellanåt. Tror alla är rädda för vissa saker, men de har inte modet att erkänna det. Det krävs stort mod och styrka att vara skör. STARKSKÖR, är ett bra ord, starkskör är fint. Sen så är jag stark som inser och erkänner att jag är liten, svag, gråter och rädd, det är styrka i mina ögon.

Sen har läkaren även konstaterat att jag har astma, så nu har jag fått medicin mot det. Bye bye katter och cigaretter… Rökningen går ganska bra att dra ner på, och det känns som jag kommer att kunna sluta snart. Det finns ju e-cig och en massa andra bra hjälpmedel för det. Värre blir det nog att göra sig av med mina goa missar, får se hur det blir med den saken. Har inte tagit nåt beslut där än.


Nu går det iaf bara framåt – sakta men säkert tar jag mig igenom denna pärs. Det kommer att bli bra, bara jag får ta det lugnt och i min takt. Stormar gör så att träden söker djupare rötter
I kväll blir det finalen i melodifestivalen, kan ju inte låta bli att titta på det även om det inte alls är schlager längre. Nu é det ju väldigt blandat med både hårdrock, disco och visor. Men lite roligt é det att se på iaf tycker jag. Här är kvällens finalister:

1. Anton Ewald – Natural
Anton rider högt på fanbasen han hunnit bygga sedan debuten för en bredare publik förra året - för i ärlighetens namn är årets låt en bra bit svagare än förra årets. Jag gillar den snygga uppbyggnaden och den sköna gospelkören på slutet - i studioversionen. Anton är visserligen en duktig showman, men en som förlitar sig till tjocka lager körpålägg, för att få helhetspaketet att fungera - och därför inget jag skulle vilja skicka till Köpenhamn.

2. Ellen Benediktson – Songbird
De där otippade genombrotten från ingenstans är en av anledningarna att älska Melodifestivalen! Årets första fick vi redan i den inledande deltävlingen där Ellen övertygade med scennärvaro och en stensäker röst, egenskaper som lovar väldigt gott inför framtiden. Här tror jag dock Songbird får nöja sig med en placering lång bak i resultatlistan. Från startnummer två riskerar den lågmälda balladen glömmas bort, särskilt som den både snabbt dränks i en discoexplosion och senare följs av en starkare ballad i fältet. Ett gäng jurypoäng räddar kanske upp lite...

3. Alcazar – Blame It On The Disco
Discoexplosion ja - Alcazar sparar inte på någonting när de nu är i melodifestivalfinal för 4:e gången. Det stör mig fortfarande att Blame it on the disco är så lik Stay the night, men samtidigt så är det här själva definitionen av vad som en gång fick mig att gilla tävlingen - en låt som man omöjligen kan värja sig mot utan får dig att både dansa och sjunga med, i kombo med ett överdådigt framträdande med extra allt och lite till. Jag bugar ödmjukast och tackar för en ny klassiker - men konstaterar samtidigt att Alcazars vinnartåg passerade med dem på perrongen för flera år sedan. Det här känns snarare som en riktigt skön nostalgitripp än en vinnarkandidat. Det räcker en bit, men knappast till vinst.

4. Oscar Zia – Yes We Can
Efter Alcazars urladdning har Oscar startfältets otacksammaste uppgift - att försöka få tittarnas uppmärksamhet efter årets i särklass mest i ögonfallande nummer. Jag tror det blir tufft! Även om jag älskar vad Oscar gör med 90-talets cheironska boybandsound så tror jag han drar kortaste strået i kampen mellan fältets unga popgrabbar. Lite orättvist om det blir så faktiskt, jag tycker Oscar gjorde ett riktigt bra jobb i Göteborg, men jag tippar att han får nöja sig med en placering längre ner på slutresultatets list - samtidigt som jag ziar att det här inte är det sista vi hör av Oscar i det här sammanhanget.

5. Linus Svenning – Bröder
Linus halkade ju in i finalen i sista stund förra veckan och såg till att Fredrik Kempe har 4 låtar i årets final! Sedan dess har han suttit med ett av finalens högst placerade bidrag på spelnings- och försäljningslistorna. Trots det tror inte oddsmakarna alls på Linus ikväll utan håller honom som nia. Jag tror de är ute och cyklar… Jag tippar att det här är mångas favorit (äldsta dottern älskar den) och det lär räcka en bra bit, även om juryn skulle ignorera Bröder..

6. Helena Paparizou – Survivor
Att även Helena behövde gå via 2:a chansen tycker jag är årets största felbeslut av alla röstande tittare. Hela hennes uppenbarelse på scenen skriker världsakt och låten är utan tvekan en av de med högst eurovisionpotential i årets startfält. Bakom favoritduon är Helena den som bättrat på sina odds mest under veckan, men jag tror det är too little, too late. Av någon anledning verkar tittarna inte riktigt vilja plocka upp hennes grymma dramaballad i famnen och jag tippar att det inte tar henne till vinst – inte ens med hjälp av den internationella juryn.

7. Yohio – To the End
Jag fattade aldrig riktigt grejen med Yohio förra året, även om jag ser att det fanns en appeal i hans udda uppenbarelse med lika delar exotism och könsöverskridande - och jag gör det ännu mindre i år. Utan nyhetens behag i ryggen tror - och hoppas jag han får svårt att hävda sig i finalen.

8. Sanna Nielsen – Undo
Jag satt med gåshud när Sanna körde igenom sin Undo! Sanna är 100% på scenen, låten är stark och med internationell appeal - definitivt en låt som skulle ge en fin placering i Köpenhamn - men tungan på vågen är min känsla av att Sanna slår bredast. Hon plockar röster i alla åldrar, inte minst från juryn - särskilt från den lite mognare publiken som inte har särskilt många alternativ i den här finalen.

9. Panetoz – Efter solsken
Stackars Panetoz har kilats in mitt emellan storfavoriterna, vilket bara det ger ett taskigt utgångsläge. Jag blev överraskad redan när de gick till final i Linköping och jag blir överraskad igen om de lyckas ikväll. Jo men visst, det är glatt, positivt, medryckande och dansant - men i den här konkurrensen tror jag inte det räcker nånstans. Låten är för blek och jag är tveksam till om internationella juryn fattar grejen.

10. Ace Wilder – Busy Doin’ Nothin’
Ace är en av mina stora favoriter ikväll. Jag älskar kombon av soundet på Aviciis senaste hitsinglar och Icona Pops grymt svängiga och kaxigt gapande I love it- och Ace levererar som om hon aldrig gjort annat. Men slår det tillräckligt brett för att plocka poäng nog för förstaplatsen? Och vad händer när man skalar av alla pålagda körer som man får inte ta med till Köpenhamn?