Kaylas

Till min älskade lilla mamma, som skulle fylla 80 år idag.


Åh vad jag saknar henne. Jag har svårt att föreställa mig hur hon skulle vara som 80-åring. Men säkert lika humoristiskt iaf, och bestämd var hon oxå. Hade hon sagt en sak så blev det så oxå.

Ja tiden går, men minnena består sägs det ju. Och så är det ju. Fast hon varit borta i 26 år, så känns det som om det var alldeles nyss... Och ändå inser jag ju att tiden gått, och det har hänt massor under alla åren.

Visst é det härligt att promenera? Jag försöker göra det varje dag. Ibland med stavar för att motionera, men oftast bara för att komma ut och njuta och koppla av. Jag tycker det é så rogivande och avslappnande att bara gå ut och gå. Sen spelar det inte någon roll om det é stadspromenad eller ute i skogen eller någon park.

Jag bor så himla bra här i Sumpan. Runt husknuten har jag Golfängarna och Lötsjön, och en liten bit bort ligger Råstasjön, 2 fina fågelsjöar. Går man runt bägge sjöarna tar det ungefär 1 timme – precis lagom promenad.

Promenader kräver ingen utrustning och går att göra var som helst. Men bra skor och rätt klädd, kan underlätta. Vill du känna dig extra nyttig så går du med stavar.

Var du väljer att promenera spelar inte så stor roll. Men välj en sträcka som känns passande och gärna en som ger dig välbefinnande t.ex. lugn och ro, avkoppling, meditativ, vacker utsikt eller annat att titta på.


Hälsoeffekterna är många:
• Stärker hjärtat
• Stärker skelettet
• Stärker musklerna
• Förebygger bl.a. diabetes och högt blodtryck
• Ökar kaloriförbrukningen
• Verkar positivt på mage och tarmverksamhet
• Förbättrar konditionen
• Frigör endorfiner som gör oss lyckliga
• Påverkar tankeverksamheten positivt
• Förbrukar stresshormoner
• Kan bidra till bättre nattsömn.

Igår hade jag en dålig dag, och orkade inte ta mig ut. Men idag känner jag mig lite lite bättre, så nu går jag ut på min promenad, gör det du oxå. Solen skiner, det é vindstilla och termometern visar på + 15° :)

Att ta med sig gårdagens bekymmer i de första tankarna jag har på morgonen kommer aldrig att ge mig en bra dag. Jag är tacksam varje dag jag vaknar. Där ska jag lägga min medvetna grund för dagen.

 

Självklart så försvinner inte bekymren för det. Men det hjälper mig att klara av dem bättre. Idag är en ny dag. Och bara för att gårdagens bekymmer tyngde mig, så är det inget som säger att de behöver styra min dag idag.

Det finns så mycket mer än bekymmer i livet. De fina sakerna är så många fler än de som tynger mig, bara jag ser mig omkring. Men det missar jag att se, om jag inte tar hand om dem, vårdar dem och uppmärksammar dem.

Sedan får jag aldrig glömma eller försöka fly från gårdagen. Jag får bearbeta den, och i det arbetet stannar jag inte vid att se det hemska och smärtsamma, utan ser vidare och ser vad det förgångna har fört mig till, och vart jag är idag.

Jag tillåter inga bekymmer hindra mig för att leva idag. Jag tillåter inte få saker hindra mig, när jag har så många fler saker att njuta av, och som för mig framåt. Tacksamhet - och att ta hand om det jag vill ha, för mig framåt JUST IDAG. Det andra behöver jag lämna bakom mig.

Idag har jag varit sjuk och hemma i 4 veckor – och fortfarande vet ingen vad det é för fel… Det känns så hopplöst alltihop. Jag har pendlat fram och tillbaka mellan tandläkare-vårdcentral-akuten. Utan någon större hjälp. Har dragit ut en tand, ätit 2 penicillinkurer, tagit en del blodprover, men mår fortfarande skit. 5 kg har jag också gått ner…

Vissa dagar é bättre, men inte riktigt bra. Det é bara höger ansiktshalva som é konstigt, det stramar i kind och hals. Det trycker mot örat, det värker ut mot tinningen och bakom örat. Det känns svullet och bedövat, men ser normalt ut. Muskler och nerver ”låser” sig emellan. Det é är svårt att tugga, svälja och prata också emellanåt.

Har blivit sjukskriven 2 månader, till den sista maj. Läkaren på våc har skickat remiss till neurolog och datortomografi. Så nu väntar jag på det och hoppas jag får tid snabbt.

Det enda positiva med detta är att jag slutat röka. Idag har jag varit rökfri 1 månad.