Kaylas

♫ ♫ ♡ <3 ♫ ♫ Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag idag, för det é Estelles födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra! Grattis på din dag sessan ♫ ♫ ♡ <3 ♫ ♫

 

I dag firade prinsessan Estelles sin 1-årsdag. Men det var inget som ägde rum inför öppen ridå. En liten inblick i kalaset gav ändå hovets hemsida, som lagt upp bilder på prinsessan klädd i samma klänning som hennes mor, kronprinsessan Victoria, hade på sin 1-årsdag.

H.K.H. Prinsessan Estelle Silvia Ewa Mary. Prinsessa av Sverige, hertiginna av Östergötland.

Helg igen, och äntligen känner jag mig pigg! Har ju varit sjukskriven 3 veckor, men på måndag ska jag jobba igen. Sista veckan på praktiken – tyvärr… :(

Laddar för deltävling 4 ikväll. Här kan du läsa om några omdömen. Själv gillar jag Robin Stjernberg & Ulrik Munther, men även hårdrockslåten med Ralf Gyllenhammar eller ”Jalla dansa sawa” eller… hmmm svårtippat som vanligt :)

• Army Of Lovers – ”Rockin’ the ride”. Älskar ju Army Of Lovers, det är sedan länge. Och är helt säkert på att det här kommer att bli ett väldigt festligt framträdande på lördag. Men låten är inte det mest hittiga de gjort någonsin om man säger. Det är rätt hårt, monotont, upprepande. Det är roligt, det är ganska coolt, det är Jean-Pierre som mumlar, det är ett stick där La Camilla deklamerar (”I was born seven million years ago in Sweden, Africa”…). Tja, ska vi hoppas på en 2:a chansen-plats? Det kommer att bli en så mycket roligare vecka i Karlstad om det här snegänget är där?
  
  
• Sorry alla Army of Lovers-älskare. Rockin the ride är ingen ny Crucified, Obsession eller Sexual revolution. Det kan säkert bli ett kul shownummer på scenen, men låtmässigt är det för konstigt, enformigt och ohittigt – trots att titeln upprepas nästan lika många gånger som Gosa. Men det är fantastiskt skoj att höra La Camillas prata och efter den kommer låten faktiskt igång med en 90-talssångerska som levererar refrängens melodi från att bara ha varit ett sound.
  
  
• Man känner att det är en grupp som inte bildades igår, det låter onekligen en hel del 80-tal. Låten inleds med syntspel och fortsätter sedan med ett par franska fraser från Jean-Pierre Barda. Låttiteln "We're rockin' the ride" körs igenom konstant under den första minuten, mer eller mindre. Musiken känns som lite sent 80-tal, med en hel del syntar förstås där Bard lär ha kommandot. Men annars är låten väldigt monoton, det händer inte så mycket. Camilla kör ett talsolo á la Ranelid mitt i låten, och sedan kör man vidare med "Rockin the ride" och en väldig massa "na na na na na na". Kommer låten att gå hem på lördag? Då är det inte för låten utan för gruppens kultstatus. Kanske kan humor vara ett framgångsrecept också här?
  
  

• Lucia Pinera – ”Must be love”. Souligt, Adele-igt (fast lite gällare), välsjunget, en välskriven låt (fast tjenare ”Rolling in the deep”-ripoffen…). Vet inte vad jag ska säga mer om detta, det känns som ytterligare en Felicia Olsson och hon slutade ju på en helt okej femteplats i andra deltävlingen.
  
  
• Lucia Pinera kan vara glad att Felicia Olsson inte tog sig vidare. Det kan göra att folk istället väljer att rösta vidare Must be love, den här Adele-kopian som vid andra genomlyssningen fortfarande inte sträcker sig längre än till att vara aningens urtvättad och utan personlighet, men en skön r n b-låt för alla som saknar en midtempo-ballad i finalen. Det är inte dåligt och Lucia kan sjunga. Jag sjunger med nu till och med, men det är lite urtvättat.
  
  
• Den unga malmötjejen kör på med mycket text inledningsvis. Men vad heter låten det här kommer ifrån? Refrängen är ju från Adele! Tänk er en refräng där man har bytt ut "We could have had it all" till "Must be looooove". Oj, detta var inte en mindre refrängstöld. Men helt enkelt, tänk er Adeles låt "Rolling in the deep" med..... nej, det är inget unikt här, det är en rak låtstöld! Om Adele skulle vara på plats så skulle hon anmäla detta för låtstöld ögona böj, upplägget är samma och refrängen är precis likadan. Det enda som är unikt i låten då texten, gissar jag på.
  
  

• Robin Stjernberg – ”You”. Måste vara nervöst för Stjernberg nu, efter förra veckans totala flopp för de forna ”Idol”-deltagarna. Men Stjernberg kör på ett helt annat spår än både Fondell och Razaz, det här är storslaget midtempo som bygger dramatiskt. Gillar det här ganska mycket, med den lilla brasklappen att HERRE vad mycket wail-partier det är? Han liksom joddlar/wailar sig genom hela refrängen! MYCKET oklart hur det kommer att göra sig live.
  
  
• Robin Stjernbergs You bryter av från Lucia trots att det också är en midtempoballad. Det här är Idol-rock som också vill vara lite U2-arenor, men Robin vinner på den sköna you-oo-oo-oo-joddlingen i refrängen som bryter av soundet och ger låten en härlig och helt egen personlighet.
  
  
• Robin har ett enormt register som han redan skvallrat om att han ska utnyttja i låten. Låten börjar långsamt men tar fart efter första refrängen, och Robin hade rätt, låten innehåller stora toner. Det är ett mellanting mellan ballad och uptempo, svårt att definiera. Är det bra? Jag tror säkert att Robin kommer göra ett fantastiskt framträdande med sina höga toner, men låten i sig känns i ärlighetens namn ganska anonym. Trots höga toner blir det lite enformigt. Refrängen går mest ut på en massa wailande av titeln "You". Det är ingen dålig låt och en välgenomtänkt text, så vi ska absolut inte räkna bort Robin, kanske kan den bli ännu bättre live?
  
  

• Sylvia Vrethammar – ”Trivialitet”. Lätt och kitschig mogen bossanova-cocktailpop. Snyggt och värdigt för Vrethammar. Men det här har inget med slutstriden att göra. (Inte för att jag vågar yttra mig längre, efter förra veckans estetiska och tippningsmässiga fiasko…)
  
  
• Sylvia Vrethammars Trivialitet påminner med flera koppar te om Maja Gullstrands onanilåt Här för mig själv om ni minns den. Även här handlar texten om att må bra även om det kanske inte handlar om samma egenmys som Maja sjöng om. Men mysigt är det. Andra uppspelningen höjs den några snäpp. Det här bryter av i veckans startfält. Frågan är om ”Så mycket bättre” gett Sylvia tillräckligt mycket ny publik för att hon ska röstas vidare.
  
  
• Tänk er gammaldags, lugn samba, på svenska. Jag kan tänka mig att höra detta på låg volym när jag ligger på en solig strand i sydeuropa. Tycker mig höra tydliga inslag av bossanova också, bossanova-samba? Det kanske är mer bosanova ändå när jag tänker efter, men texten ger sol -och badlängtan med en hint av samba. Kanske kan det här gå hem hos något äldre människor? Det är charmigt och ganska mysigt, men mitt i februari i Melodifestivalen? Jag säger nej, det här är nog inget folk aktivt röstar på.
  
  

• Ralf Gyllenhammar – ”Bed on fire”. Det börjar som en rockballad, sen vrålar Gyllenhammar ut ”BUUUUUUURN” med fullt Mustaschställ. Superpampigt och åttiotaligt och hahaha rätt oemotståndligt! Det är mäktigt, storslaget, med långa vibratotoner för Gyllenhammar att glänsa i och så slutar alltihop i en – japp – explosion. Det här känns superfarligt, definitivt däruppe i toppen i kampen om finalplatserna!
  
  
• Ralf Gyllenhammars Bed on fire kommer in med lugnt pianoklinkande. Men slår snart till som en käftsmäll. En brinnande vit flygel på det tillsammans med veckans tydligaste refräng och textraden ”everything will burn” som lär vara cue för att tända eld på både flygeln och halva scenen. Första riktiga hårdrockslåten i Melodifestivalen som inte samtidigt flirtar med schlagergenren utan bara är en ren hårdrocksballad. Snyggt.
  
  
• Ralf börjar med att sjunga lugnt och sansat, endast komponerad av pianot. Sedan bryter han ut i ett vrål efter första versen och gitarr kommer in i bilden. Det här är inledningsvis en rockballad med mycket power, den kan verkligen gå hem och räkna med låga odds på Ralf efter detta. Efter 1.5-2 minuter så är det dock knappt en ballad längre utan nu är det fullkomlig hårdrock! Visst finns det lugna soundet kvar men detta är kraftfullt. Det melodiska soundet i refrängen kan även tilltala en schlagerfantast som jag och framför allt känns låten längre än tre minuter. Kan Ralf sjunga i närheten av lika bra som han gör på studioversionen så är detta en potentiell vinnare, och då menar jag inte bara i Malmö!
  
  

• Behrang Miri – ”Jalla dansa sawa”. Helt okej sväng, oväntat hittigt och peppigt och faktiskt ganska kul? Det här är dock en låt som bygger helt på om scenshowen lyckas fånga färggladheten och lättsamheten i låten. Får uttala mig vidare efter repen i morgon.
  
  
• Behrang Miris Ale ale ale-hook i refrängen är livsfarlig den här veckan. Släng in några Alla ska me, Habibi anna, och franska strofer i refrängen och tänk er Upp och hoppa-Frida Muranius glädje med en ännu tydligare refräng som kommer sjungas av Idols Loulou Lamotte och X Factors Oscar Zia. En solklar barnfavorit den här veckan.
  
  
• Någon som hört Jessy Matador från 2010? "Allez ola olé". Inledningen och refrängen är väldigt lik Frankrikes danshit. Sedan blir det melodisk rapp av Behrang Miri. Han ska ta hjälp av Louluo och Oscar Zia på scenen. Refrängen går på franska och är som sagt väldigt inspirerad av Jessy Matador, den innehåller till och med "Allez allez allez". Men onekligen kommer vi att få melodisk rapp med en refräng vars toner sitter i fartfylld schlageranda. Kombinationen samba-fotboll-rapp är påtaglig här. Räkna med fart på scenen och en väldig massa färg för här är det verkligen fest. Får vi en bra scenshow kan detta utmana om ett avancemang, på allvar, eftersom den är unik i den här deltävlingen, går i Sean Banans genre till viss del. Men hur blir det att ligga efter Ralf Gyllenhammar? Kan vara en avgörande nackdel.
  
  

• Terese Fredenwall – ”Breaking the silence”. Nä, zzz. Ytterligare en sjunga-fint-låt med lite akustiska fina gitarrer och lite ljust luftigt fluff och lite sådär eteriskt. Konstigt producerad med jättemycket effekter på hennes röst i den inspelade versionen, så det är väldigt svårt att veta hur det kommer att låta på scenen. Och låten har ett väldigt märkligt 90-taligt stick? Nej, kommer inte funka alls.
  
  
• Terese Fredenwalls Breaking the silence är fin radiopop i midtempo med jazzvibbar och Maggie Reilly-dist i rösten som kommer funka finfint att köra bil till i sommar, men den här veckan känns den fullständigt chanslös. Får se när hon repar imorgon om jag ändrar mig.
  
  
• Nu drar vi ner tempot en aning, och här är en ballad av mer klassiska mått. Terese verkar ha en riktigt fin röst och hon gör det riktigt bra. Lite mer tempo i andra versen. Kan känna att det här är, någonstans, lite i samma kategori som Elin Petersson förra veckan. Hon gör även det ovanliga, en tonartssänkning i sista refrängen. Och detta är uppriktigt sagt horribelt! Det blir en sänkning av låtens helhetsintryck och man frågar sig vad poängen med detta var. Blir bara snurrigt. Terese ligger mitt emellan tävlingens tre bästa bidrag vilket knappast gynnar hennes chanser till avancemang.
  
  

• Ulrik Munther – ”Tell the world I’m here”. Ja, hörrni, vi har väntat i fyra veckor på det här nu, Munther har varit favorittippad redan från start, han har guldplaceringen sist-ut-i-sista-deltävlingen. Och levererar han (och Boström/G:son), tror ni? Japp, han levererar. Det är faktiskt (ur ett schlagerperspektiv) skitmäktigt, med supersnygga U2-stölder, Coldplay-klockspel och -stråkar, det är stort och stadiumrockigt och hittigt.
  
  
• När Ulrik Munther skrev Tell the world I’m here tillsammans med Peter Boström och Thomas G:son känns det som att de satt på sig Bonos solbrillor och ställt sig mitt på scenen till en gigantisk utomhusarena och bara planerat för vad som krävs för att väcka liv i 40000 i publiken. Det här är snyggt. Så U2 det kan bli utan att stöldanklagas. Med Swedish House Mafia-vibbar i refrängen på det. Och en skön refräng där Ulrik skulle ha kunnat gå upp i falsett men inte gör det. Bra! Farligt!
  
  
• Inledningen låter lite som "Without You" med Guetta, sedan får låten en egen karaktär. Eller? Nej, det känns väldigt mycket David Guetta över det här. Refrängen har en egen karaktär och den sätter prägel på låten. Eller är det inte "Use Somebody" med Kings of Leon? Svårt att säga. Ulrik får sjunga ut en hel del och kommer säkerligen att få jobba rejält i låten. I slutet av låten har han lagt "låtstölden" bakom sig och kör på med bombastiska trummor, precis som i "Soldiers". Låtens karaktär är dock väldigt annorlunda fjolårets succé. Det här kan säkerligen bli en finallåt, framför allt eftersom den haussats såpass, men totalvinnare? Det tvekar jag verkligen på. Det innebär också att vi saknar en given vinnare på Friends Arena, det är ju ganska trevligt i och för sig.

Roligaste veckan hittills! Den har allt: något nytt, något gammalt, något blått, något lånat, något att avsky av hela sitt estetiska hjärta. Personliga favoriter den här veckan är Amanda Fondell - hon är helt outstanding, och Janet Leon. Om Amanda inte går direkt till final med det här så är det dags för svenska folket att börja fundera på att avgå. Jag tror att det står mellan Caroline af Ugglas, Eddie Razaz och State Of Drama. Med Janet Leon som bubblare.

1. Eddie Razaz – Alibi
Inledningen av låten är pianoinspirerad á la Alcazar, sedan lämnar den schlagerfacket med bravur. Detta kommer att bli ett startskott värt namnet på lördag. Låten är klart klubbinspirerad och verkar ha tagit de bästa delarna från alla tänkbara klubbhits. Vi har sydeuropeiskt/mellanöstern-inspirerade toner och i slutet av refrängen får vi även något som kan liknas vid ett "hejaklacksvrål" som tillsammans med sticket lämnar ett stort utrymme för en fantastisk scenshow. Eddie Razaz blir livsfarlig på lördag, och "Alibi" kan mycket väl gå vidare från ett tufft startfält.

Varenda deltävling hittills har börjat med en sådan här låt. Först David Lindgren, sedan Anton Ewald, och nu Eddie. Det är alltså schlagerhouse igen, om ni undrade. Med wooh-woooh-refräng och lite liksom gungigt tempo. Vågar man gissa på avancerad koreografi och kanske lite rökmaskin på scenen? Det låter helt okej det här, men de unga männen med knorrigt housedansbreak i låtarna börjar smälta ihop lite nu.

• Från: Haninge.
• Bor: I Stockholm.
• Bakgrund: Medverkade i ”Idol” 2009 där han slutade på sjätte plats. Startade året därpå gruppen Rebound med en kollega från talangtävlingen.
• Låt: ”Alibi”.
• Låtskrivare: Peter Boström och Thomas G:son.
• Värt att veta: Eddie Razaz satsar nu på en solokarriär och tävlar för första gången i Melodifestivalen. Låten är skriven av upphovsmännen till Loreens vinnarlåt ”Euphoria”.

2. Elin Peterson – Island
Tankar flyter iväg till Nocturne inledningsvis, låten börjar nämligen med inger en fornnordisk känsla. Låten innehåller mycket text i verserna och den tar verkligen plats. I andra versen kommer den igång på allvar och Elin verkar ha en mycket fin sångröst som inger en harmonisk känsla. Risken är dock att låten passerar obemärkt förbi hos de flesta, speciellt när startfältet är såpass starkt.

Det här är vinnaren i ”allmänhetens tävling” för oetablerade låtskrivare. Det är en söt och extremt lågmäld popsång, på gränsen till menlös. Det är lite så att man får impulsen att vråla något opassande rakt i örat på den här låten, eller örfila upp refrängen så att den liksom reagerar. Men som sagt, söt.

• Från: Norrköping/Åby.
• Bor: I Stockholm.
• Bakgrund: Har studerat musik. Jobbar som personlig assistent.
• Låt: ”Island”.
• Låtskrivare: Elin har själv skrivit sitt bidrag.
• Värt att veta: Gör debut i Melodifestivalen efter att ha vunnit Allmänhetens tävling. Hennes favoritschlager är Edin-Ådals vinnarlåt ”Som en vind” från 1990.

3. Ravaillacz - En riktig jävla schlager
Någon nämnde på förhand irländsk pubrock, vilket inledningen även vittnar om. Översätt denna text till engelska och den skulle gå hem på vilken irländsk pub som helst. Alla fyra medlemmar verkar bidra och då sången i sig inte är speciellt avancerad kan detta nog fungera, speciellt då Körberg får ta hand om de svårare partierna. Texten ironiserar över Melodifestivalen/Eurovision Song Contest som koncept, dock ej utan att vara nedlåtande. Man avslutar även med en uppmaning om att rösta på bidraget. Står den sig i konkurrensen? Inte omöjligt, men man ska nog inte ha för höga förväntningar på artistisk briljans.

Det här är alltså ett gäng jävligt nöjda skådespelargubbar som skrålar en ”ironisk” text över en melodi som en måttligt begåvad åttaåring på Kommunala Musikskolan kunnat skriva. Det är kanske det sämsta som någonsin hörts i Melodifestivalen.

• Består av: Tommy Körberg, Claes Malmberg, Johan Rabaeus och Mats Ronander.
• Från: Alla är stockholmare, utom Claes Malmberg som är från Göteborg.
• Bor: I Stockholm, utom Claes Malmberg som bor i Bjärred.
• Bakgrund: Väletablerade musiker, skådespelare och komiker. Körberg har vunnit Melodifestivalen två gånger tidigare, 1969 och 1988. Malmberg var programledare 1992, men har aldrig själv tävlat. Både Ronander och Rabaeus är noviser i sammanhanget.
• Låt: ”En riktig jävla schlager”.
• Låtskrivare: Henrik Dorsin, Kjell Jennstig och Leif Goldkuhl.
• Värt att veta: Veteranerna har bildat kvartetten särskilt för årets Melodifestival. Ravaillac betyder festprisse eller skojare och är även namnet Tommy Körbergs album från 1994.

4. Amanda Fondell – Dumb
Amanda låter rösten stå i centrum inledningsvis, sedan ökar tempot i andra versen och musiken får ta plats. Låten inger en smått melankolisk känsla och vi kan säkerligen räkna med att Amanda visar samma typ av emotionella scenframträdande som vi vid upprepade tillfällen fick se under hennes resa i Idol. I refrängen upprepas titeln "Dumb" ett flertal gånger (på ett sätt som påminner om Mary N'diayes "Gosa"). Nog finns det chans till avancemang för Amanda här, låten liknar ingenting som har varit med hittills i år vilket talar för henne.

Oväntat moll-ig och lite gothrockig låt. Superdramatiskt arrangerad med stråkar, snyggt uppbyggd med ett spöklikt ekande stick. Personligen skulle jag önska att Amanda Fondell tonade ned sitt extremt indiefilms-quirky sätt att uttala det engelska språket, men det är ju en smaksak. Överlag är jag mycket positivt överraskad av detta – en av veckans bästa!

• Från: Linderöd, Kristianstad.
• Bor: I Stockholm.
• Bakgrund: Deltog i och vann ”Idol 2011”. Vinnarlåten ”All This Way” hamnade etta på den svenska singellistan.
• Låt: ”Dumb”.
• Låtskrivare: Freja Blomberg och Fredrik Samsson.
• Värt att veta: Tävlar för första gången i Melodifestivalen med en mörk låt om hjärtesorg.

5. Martin Rolinski - In and Out of love
Martin Rolinski ställer nu upp solo för första gången i Melodifestivalen. Det finns likheter med de bidrag BWO gjorde sig kända för i Melodifestivalsammanhang. Det är ett bra drag i låten, refrängen för faktiskt tankarna till "Temple of love" om man fokuserar noga, just användandet av ett fåtal toner är typiskt även här. Trogna BWO-fans kommer helt klart att känna igen de elektroniska inslagen och säkerligen uppskatta låten. Frågan är dock om låten står sig i den tuffa konkurrensen?

Man gillar ju Martin Rolinski, och man gillar ju BWO, och det här låter ungefär som man kan förvänta sig – nämligen en rar liten Modern Talking-pastisch med en dos A-ha inslängt i mixen. Låten är lite väl simpel, men effektiv.

• Från: Göteborg.
• Bor: I Stockholm.
• Bakgrund: Rönt stora framgångar som sångare i electropopgruppen BWO, som varit med i Melodifestivalen fyra gånger. Är dessutom civilingenjör.
• Låt: ”In And out of Love”
• Låtskrivare: Thomas G:son, Andreas Rickstrand och Martin Rolinski
• Värt att veta: Ställer för första gången upp som soloartist, med en glad uptempo electropoplåt.

6. Caroline af Ugglas - Hon har inte
På samma sätt som "Snälla, Snälla" är detta ett melankoliskt inslag där texten sätts i förgrunden. Kan samma fans mobilisera sig på lördag så kan detta bidrag bli en farlig utmanare. Låten inger måhända en ännu större sorgkänsla hos lyssnaren, än hennes tidigare succé, och ska inte räknas bort. Musiken i refrängen har klassiska inslag som bottnar i 60-talet, men den här låten är för de som älskar djupa texter snarare än instrumentell musik.

Gud vad speciellt att årets tävling innehåller hela två deprimerande socialrealistiska låtar om vuxen döende kärlek? Först Anna Järvinens superfina ”Porslin”, och nu den här svartsjuka och uppgivna visan. Af Ugglas kör all-in på sitt teatrala Janis Joplin-rasp, och det är en fin låt men jag föredrar Järvinens mer raka och kristallklara röst. (Det irriterar mig också vansinnigt att refrängerna påminner lite om Winnerbäcks ”Om du lämnade mig nu”, och det är INTE en komplimang.

• Från: Stockholm.
• Bor: I Stockholm.
• Bakgrund: Tävlar i Melodifestivalen för tredje gången.
• Låt: ”Hon har inte”
• Låtskrivare: Heinz Liljedahl och Caroline af Ugglas
• Värt att veta: Var 3.000 röster från att vinna Melodifestivalen 2009 med bidraget ”Snälla, snälla”. Även årets bidrag har hon skrivit ihop med sin make.

7. State of drama – Falling
Det här känns väldigt radiovanligt och har inslag av både pojkband och sent 90-tal/tidigt 2000-tal. Medan verserna är lugnare så tar refrängen rejäl fart. Något för tankarna till Brian McFaddens gamla låt "Real to me", även om detta kan vara aningen mer melodiskt. Låten inger en "good-feeling" i refrängen som kan vara väldigt svår att stå emot. Oklart om den kan utmana på lördag, men precis som Amanda är den ensam i sin kategori vilket ger den en stor fördel.

Det här är typisk klassisk generisk könlös radiorock med dramatisk refräng. Vi får se hur det här tar sig ut på scenen, men är försiktigt positiv.

• Från: Dalstorp, Torp, Kinna, Limmared och Mölndal.
• Bor: Borås, Göteborg, Mölndal och Örebro.
• Bakgrund: Kom 2009 på andra plats i tävlingen Svensktoppen nästa och har legat på Svensktoppen med låten ”Maybe”.
• Låt: ”Falling”.
• Låtskrivare: Göran Werner, Sebastian Hallifax, Emil Gullhamn och James Hallifax.
• Värt att veta: Pop- och rockband som gör debut i Melodifestivalen.

8. Janet Leon – Heartstrings
Den här låten har upphaussats till en potentiell vinnarkandidat på förhand. Motsvarar den dessa förväntningar? Första versen känns ganska anonym, men en bit in i refrängen så tar låten fart och en klubbdänga urskiljer sig. Jag kan framför mig se ett kraftigt scennummer där fokus verkligen läggs på koreografin och det kommer "Heartstrings" behöva för att stå sig i konkurrensen. Vi har onekligen en finalkandidat här, men är den så stark som det har ryktats om på förhand? Det tycker jag inte. Janet tävlar om samma röster som Eddie Razaz och Martin Rolinski i den här deltävlingen, risken är dock att hon får vika sig.

Janet Leons låt påminner mycket om ”I dance alone”. Och jag fruktar att den kommer att gå Love Generations öde till mötes. Men jag gillar det, det är snyggt, Janet Leon verkar grym, och jag hoppas hon gör något riktigt mäktigt på scenen.

• Från: Göteborg.
• Bor: Pendlar mellan Göteborg och Stockholm
• Bakgrund: Har jobbat med musik sedan hon var tolv år gammal. Var med i tjejgruppen Play åren 2002-2004 och turnerade i USA. Hennes solosatsning kunde tv-tittarna följa i programmet ”Made In Sweden” med Anders Bagge, Laila Bagge och Andreas Carlsson.
• Låt: ”Heartstrings”.
• Låtskrivare: Fredrik Kempe och Anton Malmberg Hård af Segerstad.
• Värt att veta: Debuterar i Melodifestivalen.

  ---

  ---

Är fortfarande dålig, men piggare iaf. Nu har jag bara ont i bihålorna och värk i kroppen, så det går framåt trots allt. Men jag är helt matt, har varken kraft eller energi att orka nåt överhuvudtaget. Så det blir till att fortsätta vila och ta det lugnt.

Jag längtar ut, vill komma ut i friska luften och promenera. Det é ju nyttigt mé frisk luft, trots att man é sjuk. Men jag orkar ju inte…



Ja ja, ikväll blir det iaf melodifestivalen på tv. Så här ser startfältet ut idag. Ballader, radiohits och... country. Deltävlingen i Göteborg är minst sagt spännande när det kommer till genrer och bjuder på en hel del godbitar som kommer att spelas flitigt på radion.

1. Anton Ewald - "Begging"
Gör debut som artist i Melodifestivalen 2013 och han gör det med bravur. Från att gå från dansare till att bli en artist med en låt som garanterat sätter sig på hjärnan och som antagligen sätter igång dansen hemma hos TV-tittarna är smart. Detta lockar röster och kommer att smälta en hel del hjärtan hemma hos tittarna. Detta är en typiskt Fredrik Kempe låt, dans, uptempo och radiovänligt. Detta gillar vi! Anton har en skön Aoo-slinga i refrängen. Veckans Danny-Saade-Lindgren som absolut har möjlighet att gå vidare med ett coolt dansnummer så länge sången håller. Kempe har satsat mer på produktionen än själva låten. Men visst sitter jag och sjunger med innan låten är slut! Jag gillar ju det här.

2. Felicia Olsson - "Make Me No 1"
Felicia Olssons pampiga Adele-ballad med James Bond-vibbar kommer helt handla om hur hon gör sig på scenen. Går hon igenom rutan så är det här kraftfullt och coolt. En Eurovisionballad som flera östländer gjort bra på sista tiden, men som också Island fått till med Yohannas Is it true och även Maria Haukaas Storeng (som varit med och skrivit den här även om hon bytt ett av sina efternamn till Mittet) när hon tävlade med Hold on be strong. Låter som en typisk Eurovisionballad som både är fräscht, modernt och kraftigt. Men om ballader fortfarande kommer att gå hem hos tittarna är en bra fråga. På senare tid har vi sett allt för många ballader gå under och istället bli en radioplåga. Vi får hoppas att hon tar sig vidare till Andra Chansen, för detta är bra och är värt att få en andra chans.

3. Joacim Cans - "Annelie"
Joacim vill beskriva sin Annelie som inspirerad av tidig 90-talspop på svenska, men för mig är det här mycket mera Gyllene Tider från tidigt 80-tal, och Anne-la-la-la-la-lie-delen känns absolut mera Ebba Grön när de var som mjukast och trallvänligast. Coolt med folkvistonerna. Gör dig som är en trogen Hammerfall lyssnare besviken. Joacim har valt att satsa på sin solokarriär och han gör det med värdighet. Trots att vi är vana att se han i rocksammanhang, så passar han in på Melodifestivalens scen. Trallvänlig och mjuk. Livsfarlig ikväll - detta blir ett tufft motstånd.

4. Swedish Housewives - "On Top Of The World"
När Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund och Jenny Silver kommer direkt efter Cans blir stilbytet brutalt. Öppningen är betydligt mycket coolare än man tänker sig tjejerna. Men refrängen är gladpop med house-produktion. Dock inte lika direkt som jag hoppats på. Och Eric Saade-ljuden mellan refräng och vers gör mig inte särskilt glad. Men det vägs upp av ett lugnt stick, det snygga brejket och schlagerhöjningen! Som gör mig fullständigt fnittrande lycklig andra genomlyssningen. Att man har bakat in tre rutinerade sångare för att skapa en produktion tyder mer på ett desperat rop efter röster, men jag kan tala om att ni har fel. Låten är häftig och passar in i sammanhanget Melodifestivalen.

5. Erik Segerstedt och Tone Damli - "Hello Goodbye"
Ger sig in på country och släpper en låt som kommer att spelas kontinuerligt på radiostationerna. Detta är nytänk och fräscht när det är som bäst. Detta gillar jag och jag skulle inte bli förvånad om Erik och Tone blir direktkvalificerade till finalen. Att Erik skulle göra countrypop hade jag inte väntat mig, men hans duett med Tone är en framtida radiohit. Tro mig, Hello Goodbye, som handlar om ett one night stand, kommer spelas sönder i vår och sommar.

6. Louise Hoffsten - "Only The Dead Fish Follow The Stream"
Står på scenen och levererar en låt som påminner om hennes tidigare utgåvor. Rockigt och häftigt skulle man kunna kalla ledorden. Detta ger mig tillbakablickar om att man är tillbaka på 2000-talets Let the best man win med skönt riv i rösten. Det kan kännas en aning omodernt och det känns som att vi har hört låten tidigare. Trots det, så tror jag att låten kommer att spelas flitigt på radio och få många likes på Facebook för just den typiska gitarrocken. (Som jag älskar!) Det här kommer iaf jag sjunga med i när det spelas på radio, jag kommer gilla det, men jag kommer inte spela det i min iPod.

7. Rickard Wolff - "En förlorad sommar"
Rikard kommer nog dela Sverige, som han ofta gör. Det här är finstämd visa, men de som inte gillar Rikard kommer avsky detta. Jag älskar det, för att det bryter av i tävlingen. Men risken är att det här blir lördagens kisspaus. Men så kommer Sara Isaksson in och låten lyfter igen. Den får en helt annan karaktär med hennes röst till Rikards. Detta är en typisk Wolff-låt… Antingen älskar du det, eller så hatar du det.

8. Sean Banan - "Copacabanana"
Sätter sig på hjärnan likt en barnsång. Detta kommer att få röster, barnen kommer att älska det och det är svårt att inte gilla Seans karaktäristiska drag med torr humor. Men trots att låten är väldigt osammanhängande och det känns som att scenen kommer att förvandlas till ett konfettiregn så är det svårt att inte tycka om det. Spännande, humoristiskt och komiskt är ledorden.

 

Idag är det tankens dag. Det tycker jag absolut är värt att fira! För varje dag tänker vi ju tusentals tankar och det fina med våra tankar är att vi kan välja dem.

Tanken påverkar känslan. Känslan påverkar handlingen. Handlingen påverkar resultatet. Tankar är viktiga för våra liv, att ha mål ger motivation och drivkraft förutsatt att man själv har satt sina mål.

Tankens dag firas sen 2010 ”En dag för att öka medvetandet om hur våra tankar påverkar våra liv” Det är en dag då man träffas och försöker peppa varandra så vi lättare tror på oss själva. Våra tankar påverkar ju våra liv. Och det är viktigt att försöka vända en negativ tanke till nåt positivt.

Syftet med Tankens dag är att bidra till en bättre värld, genom att sprida kunskap om hur viktiga våra tankar är för vårt mående. Våra tankar påverkar nämligen våra känslor som i sin tur påverkar våra handlingar. Handlingarna påverkar slutligen vilka resultat vi får i våra liv. Så vill du leva ett lyckligt och harmoniskt liv måste du tänka lyckliga och harmoniska tankar!

Så tänker du positivt
Bli medveten om hur du tänker.
Fokusera på det du vill, koncentrera dig inte på eventuella hinder eller svårigheter.
Sätt upp mål.
Bygg upp en bra självkänsla.

En underbar solig och härlig vinterdag har vi i här i Sumpan idag. Idag ska jag fira Imbolc, (om det kan du läsa i min blogg Vildhäxan i Sumpan) och sen ikväll är det äntligen dags igen att bänka sig i tv-soffan mé något gott o smaskigt. Melodifestivalen drar igång igen. Jag vet att alla inte é så intresserade av det, (fast många har väldigt mycket åsikter om den) men jag älskar allt som hör till schlagercirkusen. Men numera kan man kanske inte kalla det för schlagerfestival, i den bemärkelse det var förr.

Det här är startfältet i den 1:a deltävlingen som hålls i Karlskrona. 5 av de tävlande artisterna är debutanter, men David Lindgren, Cookies N Beans och Michael Feiner (The Attic) har varit med tidigare.

• David Lindgren - Skyline (Fernando Fuentes, Henrik Nordenback, Christian Fast)
  I år får David Lindgren agera Melodifestivalens partystarter - och vi kastas rakt in i finlandsfärjans reklamklipp där grå kontorsnissar från att försiktigt stuffa vid busshållplatsen kastas rakt in på färjans lätt förskönade dansgolv. Smart att lägga den först för att få igång oss - men på en minut tycker jag det låter en bra bit blekare än Shout it out som ju satt som en smäck på en lyssning. Parallellen till just den låten är dessutom så tydlig att den kan bli ett handikapp ikväll. Nja, jag hoppas det tar sig i fullversion.
  
  
• Cookies'n'Beans - Burning flags (Fredrik Kempe)
  Ok, det är läge att pilla bort den där countryetiketten jag klistrade på när kakorna och bönorna tävlade med What if 2009 - för det här är ju något helt annat. Vi får ett pampigt arena-anthem med mycket diafragma, där tjejerna ber oss blunda och se deras brinnande... flaska? Om det inte vore för att det här uppenbarligen är låtens sista minut hade jag tyckt det varit riktigt lovande, men när det nu tydligen inte bjuds på varken mera fläsk eller minsta lilla wailfest är jag lite mer skeptisk.
  
  
• Jay-Jay Johanson - Paris (Jay-Jay Johanson)
  Snygga stråkar och en störande koskälla medan Jay-Jay namedroppar landmärken i Paris är betydligt mindre electro än vad jag hade förväntat mig med tanke på hans tidigare alster. Det låter sällan mer stenkört än så här i Melodifestivalen - även om en del av mig nog hade kunnat falla för en moderniserad chanson i ett annat sammanhang. Särskilt om man plockar bort det där skramlandet som får det att låta som om han snarare vallar får än elegant vandrar genom Paris.
  
  
• Mary N'Diaye - Gosa (Johan Åsgärde, Mattias Frändå, Mary N’Diaye)
  Oh my... Nej. Jag vill INTE gosa. Åtminstone inte ackompanjerad av intill döden tjatig låtsaslatino med infantil text och en Mary som verkar ha köpt taskig handkräm, delat den med sina dansare för att sedan ägna låten åt att försöka smörja in den. Mary verkar vara en skön tjej, men låten blir definitivt min åtta på lördag - inte kan väl det här funka på någon som hunnit fylla tolv?
  
  
• Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora (Eric Gadd, Thomas Stenström, Jacob Olofsson)
  Åh... jag borde ha vetat bättre, men här blir jag sjukt besviken. Nog för att Gadd borde ha tävlat redan för ett par decennier sedan, medan han fortfarande var kung av blågul soul - men jag kunde aldrig tänka mig att han skulle överge just den genren. Här låter han istället som en karaoke-Winnerbäck eller dito-Hellström, vilket må ha sin publik - men jag sitter inte i den.
  
  
• Yohio - Heartbreak Hotel (Johan Fransson, Tobias Lundgren, Tim Larsson, Henrik Göranson, Yohio)
  Jag var duktig och lyssnade in mig på några av Yohios verk i genren visual kei inför Melodifestivalen och överraskas därför lite av att det här snarare låter rocklåt i reklamradiostationernas standardformat än som musiken som gjort honom stor i Japan. Det är knappast nyskapande - men inget jag spottar på. Lättrallad rock i kombination med att Yohio verkar uppträda med både utstrålning och självförtroende får mig att tro på en andra chans. Minst.
  
  
• Anna Järvinen - Porslin (Björn Olsson, Martin Elisson)
  Så till låten som skulle ha varit med redan ifjol - men byttes ut mot just Shout it out (se ovan) innan det blev tävlingsdags. Efter att ha läst låttexten blev jag riktigt nyfiken - sällan har väl en mer naken, rättfram och känsloladdad text hörts här. Vi får inte höra mycket av den här under låtens slutminut, men det avskalade numret med ännu fler vackra stråkar tillsammans med Anna själv ger mig tillräckligt för att tro att hon träffar tillräckligt många hjärtan på lördag för att ta sig ända till final.
  
  
• Michael Feiner & Caisa - We're still kids (Michael Feiner, Caisa Ahlroth)
  Jag hade höga förväntningar här med tanke på vad jag hört av duon innan, men på den här minuten lyckas jag inte koppla grepp om låten - och det är väl inte direkt ett gott tecken. De sextio sekunderna ger intryck av en rätt märklig hybrid mellan powerpop från 80-talet, Swedish House Mafia och en saxofon med central roll. Jag vill höra mer, men spontant tycker jag det här låter för svårt för att jag ska kunna tro på några större framgångar ikväll.
  
  
  
  
  

  ---

Om internationella våtmarksdagen: Denna dag markerar dagen för antagandet av konventionen om våtmarker den 2 februari 1971 i den iranska staden Ramsar vid stranden av Kaspiska havet. Ramsarkonventionen arbetar för att bevara våtmarker, sjöar, vattendrag och grunda marina områden och nyttja dem på ett hållbart sätt samt hjälpa till att öka allmänhetens medvetenhet om vikten och värdet av våtmarker. Över 160 medlemsstater har skrivit under den. Varje land har åtagit sig att utse och bevara s.k. ramsarområden, viktiga områden med internationell betydelse.

I Sverige finns det 51 st och är utpekade som riksintressen för naturvården i Miljöbalken.
”Sverige var ett av de länder som tidigt undertecknade konventionen och har under årens lopp på olika sätt stött arbetet för bevarande av våtmarkernas biologiska mångfald och ekosystemtjänster.”.

Jag känner att jag inte kan göra så mycket, jag får ta en promenad runt fågelsjöarna Lötsjön & Råstasjön, det é ju också våtmarker. Det får räcka, för det é ju lite kallt ute, och det mesta är fruset. Det borde väl ändå räknas - eller? För det är ju trots allt en dag som firas i hela världen och världsnaturfonden WWF är inblandade.

Groundhog Day (Murmeldjursdagen) är en festlighet som firas i flera orter i USA och Kanada. Varje år den 2 februari bedöms hur länge vintern kommer att vara. Därför drivs ett skogsmurmeldjur (engelska: groundhog) ur sitt bo. Om djuret ser sin skugga, förutsatt att det är klart och ljust väder, pågår vintern i ytterligare 6 veckor. I andra delar av världen blev evenemanget känt genom filmen ”Måndag hela veckan” Jag tänker absolut inte jaga ut ett murveldjur från sitt bo, fy vad hemskt och elak. Hade det inte varit melodifestivalen ikväll så kanske jag kunde kollat på filmen iaf…
Runt om i Sverige arrangeras sedan 2010 Löpningens dag den 1:a lördagen i februari, detta är för att uppmärksamma den enkla träningsform som löpning är. Om du vill fira Löpningens dag så är det enda du behöver göra att ta på dig träningsskorna och en reflexväst(det är mörkt i februari och du behöver vara rädd om dig) och ta dig ut på en runda. Vill du göra det lite roligare så kan du söka upp de olika arrangemangen som sker runt om i landet och där springa med andra löpare.

---

---