FORTFARANDE SJUK
Kategori: Vardagsliv
Är fortfarande dålig, men piggare iaf. Nu har jag bara ont i bihålorna och värk i kroppen, så det går framåt trots allt. Men jag är helt matt, har varken kraft eller energi att orka nåt överhuvudtaget. Så det blir till att fortsätta vila och ta det lugnt.
Jag längtar ut, vill komma ut i friska luften och promenera. Det é ju nyttigt mé frisk luft, trots att man é sjuk. Men jag orkar ju inte…
Ja ja, ikväll blir det iaf melodifestivalen på tv. Så här ser startfältet ut idag. Ballader, radiohits och... country. Deltävlingen i Göteborg är minst sagt spännande när det kommer till genrer och bjuder på en hel del godbitar som kommer att spelas flitigt på radion.
1. Anton Ewald - "Begging"
Gör debut som artist i Melodifestivalen 2013 och han gör det med bravur. Från att gå från dansare till att bli en artist med en låt som garanterat sätter sig på hjärnan och som antagligen sätter igång dansen hemma hos TV-tittarna är smart. Detta lockar röster och kommer att smälta en hel del hjärtan hemma hos tittarna. Detta är en typiskt Fredrik Kempe låt, dans, uptempo och radiovänligt. Detta gillar vi! Anton har en skön Aoo-slinga i refrängen. Veckans Danny-Saade-Lindgren som absolut har möjlighet att gå vidare med ett coolt dansnummer så länge sången håller. Kempe har satsat mer på produktionen än själva låten. Men visst sitter jag och sjunger med innan låten är slut! Jag gillar ju det här.
2. Felicia Olsson - "Make Me No 1"
Felicia Olssons pampiga Adele-ballad med James Bond-vibbar kommer helt handla om hur hon gör sig på scenen. Går hon igenom rutan så är det här kraftfullt och coolt. En Eurovisionballad som flera östländer gjort bra på sista tiden, men som också Island fått till med Yohannas Is it true och även Maria Haukaas Storeng (som varit med och skrivit den här även om hon bytt ett av sina efternamn till Mittet) när hon tävlade med Hold on be strong. Låter som en typisk Eurovisionballad som både är fräscht, modernt och kraftigt. Men om ballader fortfarande kommer att gå hem hos tittarna är en bra fråga. På senare tid har vi sett allt för många ballader gå under och istället bli en radioplåga. Vi får hoppas att hon tar sig vidare till Andra Chansen, för detta är bra och är värt att få en andra chans.
3. Joacim Cans - "Annelie"
Joacim vill beskriva sin Annelie som inspirerad av tidig 90-talspop på svenska, men för mig är det här mycket mera Gyllene Tider från tidigt 80-tal, och Anne-la-la-la-la-lie-delen känns absolut mera Ebba Grön när de var som mjukast och trallvänligast. Coolt med folkvistonerna. Gör dig som är en trogen Hammerfall lyssnare besviken. Joacim har valt att satsa på sin solokarriär och han gör det med värdighet. Trots att vi är vana att se han i rocksammanhang, så passar han in på Melodifestivalens scen. Trallvänlig och mjuk. Livsfarlig ikväll - detta blir ett tufft motstånd.
4. Swedish Housewives - "On Top Of The World"
När Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund och Jenny Silver kommer direkt efter Cans blir stilbytet brutalt. Öppningen är betydligt mycket coolare än man tänker sig tjejerna. Men refrängen är gladpop med house-produktion. Dock inte lika direkt som jag hoppats på. Och Eric Saade-ljuden mellan refräng och vers gör mig inte särskilt glad. Men det vägs upp av ett lugnt stick, det snygga brejket och schlagerhöjningen! Som gör mig fullständigt fnittrande lycklig andra genomlyssningen. Att man har bakat in tre rutinerade sångare för att skapa en produktion tyder mer på ett desperat rop efter röster, men jag kan tala om att ni har fel. Låten är häftig och passar in i sammanhanget Melodifestivalen.
5. Erik Segerstedt och Tone Damli - "Hello Goodbye"
Ger sig in på country och släpper en låt som kommer att spelas kontinuerligt på radiostationerna. Detta är nytänk och fräscht när det är som bäst. Detta gillar jag och jag skulle inte bli förvånad om Erik och Tone blir direktkvalificerade till finalen. Att Erik skulle göra countrypop hade jag inte väntat mig, men hans duett med Tone är en framtida radiohit. Tro mig, Hello Goodbye, som handlar om ett one night stand, kommer spelas sönder i vår och sommar.
6. Louise Hoffsten - "Only The Dead Fish Follow The Stream"
Står på scenen och levererar en låt som påminner om hennes tidigare utgåvor. Rockigt och häftigt skulle man kunna kalla ledorden. Detta ger mig tillbakablickar om att man är tillbaka på 2000-talets Let the best man win med skönt riv i rösten. Det kan kännas en aning omodernt och det känns som att vi har hört låten tidigare. Trots det, så tror jag att låten kommer att spelas flitigt på radio och få många likes på Facebook för just den typiska gitarrocken. (Som jag älskar!) Det här kommer iaf jag sjunga med i när det spelas på radio, jag kommer gilla det, men jag kommer inte spela det i min iPod.
7. Rickard Wolff - "En förlorad sommar"
Rikard kommer nog dela Sverige, som han ofta gör. Det här är finstämd visa, men de som inte gillar Rikard kommer avsky detta. Jag älskar det, för att det bryter av i tävlingen. Men risken är att det här blir lördagens kisspaus. Men så kommer Sara Isaksson in och låten lyfter igen. Den får en helt annan karaktär med hennes röst till Rikards. Detta är en typisk Wolff-låt… Antingen älskar du det, eller så hatar du det.
8. Sean Banan - "Copacabanana"
Sätter sig på hjärnan likt en barnsång. Detta kommer att få röster, barnen kommer att älska det och det är svårt att inte gilla Seans karaktäristiska drag med torr humor. Men trots att låten är väldigt osammanhängande och det känns som att scenen kommer att förvandlas till ett konfettiregn så är det svårt att inte tycka om det. Spännande, humoristiskt och komiskt är ledorden.
Jag längtar ut, vill komma ut i friska luften och promenera. Det é ju nyttigt mé frisk luft, trots att man é sjuk. Men jag orkar ju inte…
Ja ja, ikväll blir det iaf melodifestivalen på tv. Så här ser startfältet ut idag. Ballader, radiohits och... country. Deltävlingen i Göteborg är minst sagt spännande när det kommer till genrer och bjuder på en hel del godbitar som kommer att spelas flitigt på radion.
1. Anton Ewald - "Begging"
Gör debut som artist i Melodifestivalen 2013 och han gör det med bravur. Från att gå från dansare till att bli en artist med en låt som garanterat sätter sig på hjärnan och som antagligen sätter igång dansen hemma hos TV-tittarna är smart. Detta lockar röster och kommer att smälta en hel del hjärtan hemma hos tittarna. Detta är en typiskt Fredrik Kempe låt, dans, uptempo och radiovänligt. Detta gillar vi! Anton har en skön Aoo-slinga i refrängen. Veckans Danny-Saade-Lindgren som absolut har möjlighet att gå vidare med ett coolt dansnummer så länge sången håller. Kempe har satsat mer på produktionen än själva låten. Men visst sitter jag och sjunger med innan låten är slut! Jag gillar ju det här.
2. Felicia Olsson - "Make Me No 1"
Felicia Olssons pampiga Adele-ballad med James Bond-vibbar kommer helt handla om hur hon gör sig på scenen. Går hon igenom rutan så är det här kraftfullt och coolt. En Eurovisionballad som flera östländer gjort bra på sista tiden, men som också Island fått till med Yohannas Is it true och även Maria Haukaas Storeng (som varit med och skrivit den här även om hon bytt ett av sina efternamn till Mittet) när hon tävlade med Hold on be strong. Låter som en typisk Eurovisionballad som både är fräscht, modernt och kraftigt. Men om ballader fortfarande kommer att gå hem hos tittarna är en bra fråga. På senare tid har vi sett allt för många ballader gå under och istället bli en radioplåga. Vi får hoppas att hon tar sig vidare till Andra Chansen, för detta är bra och är värt att få en andra chans.
3. Joacim Cans - "Annelie"
Joacim vill beskriva sin Annelie som inspirerad av tidig 90-talspop på svenska, men för mig är det här mycket mera Gyllene Tider från tidigt 80-tal, och Anne-la-la-la-la-lie-delen känns absolut mera Ebba Grön när de var som mjukast och trallvänligast. Coolt med folkvistonerna. Gör dig som är en trogen Hammerfall lyssnare besviken. Joacim har valt att satsa på sin solokarriär och han gör det med värdighet. Trots att vi är vana att se han i rocksammanhang, så passar han in på Melodifestivalens scen. Trallvänlig och mjuk. Livsfarlig ikväll - detta blir ett tufft motstånd.
4. Swedish Housewives - "On Top Of The World"
När Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund och Jenny Silver kommer direkt efter Cans blir stilbytet brutalt. Öppningen är betydligt mycket coolare än man tänker sig tjejerna. Men refrängen är gladpop med house-produktion. Dock inte lika direkt som jag hoppats på. Och Eric Saade-ljuden mellan refräng och vers gör mig inte särskilt glad. Men det vägs upp av ett lugnt stick, det snygga brejket och schlagerhöjningen! Som gör mig fullständigt fnittrande lycklig andra genomlyssningen. Att man har bakat in tre rutinerade sångare för att skapa en produktion tyder mer på ett desperat rop efter röster, men jag kan tala om att ni har fel. Låten är häftig och passar in i sammanhanget Melodifestivalen.
5. Erik Segerstedt och Tone Damli - "Hello Goodbye"
Ger sig in på country och släpper en låt som kommer att spelas kontinuerligt på radiostationerna. Detta är nytänk och fräscht när det är som bäst. Detta gillar jag och jag skulle inte bli förvånad om Erik och Tone blir direktkvalificerade till finalen. Att Erik skulle göra countrypop hade jag inte väntat mig, men hans duett med Tone är en framtida radiohit. Tro mig, Hello Goodbye, som handlar om ett one night stand, kommer spelas sönder i vår och sommar.
6. Louise Hoffsten - "Only The Dead Fish Follow The Stream"
Står på scenen och levererar en låt som påminner om hennes tidigare utgåvor. Rockigt och häftigt skulle man kunna kalla ledorden. Detta ger mig tillbakablickar om att man är tillbaka på 2000-talets Let the best man win med skönt riv i rösten. Det kan kännas en aning omodernt och det känns som att vi har hört låten tidigare. Trots det, så tror jag att låten kommer att spelas flitigt på radio och få många likes på Facebook för just den typiska gitarrocken. (Som jag älskar!) Det här kommer iaf jag sjunga med i när det spelas på radio, jag kommer gilla det, men jag kommer inte spela det i min iPod.
7. Rickard Wolff - "En förlorad sommar"
Rikard kommer nog dela Sverige, som han ofta gör. Det här är finstämd visa, men de som inte gillar Rikard kommer avsky detta. Jag älskar det, för att det bryter av i tävlingen. Men risken är att det här blir lördagens kisspaus. Men så kommer Sara Isaksson in och låten lyfter igen. Den får en helt annan karaktär med hennes röst till Rikards. Detta är en typisk Wolff-låt… Antingen älskar du det, eller så hatar du det.
8. Sean Banan - "Copacabanana"
Sätter sig på hjärnan likt en barnsång. Detta kommer att få röster, barnen kommer att älska det och det är svårt att inte gilla Seans karaktäristiska drag med torr humor. Men trots att låten är väldigt osammanhängande och det känns som att scenen kommer att förvandlas till ett konfettiregn så är det svårt att inte tycka om det. Spännande, humoristiskt och komiskt är ledorden.
