Kaylas

Helg igen, och äntligen känner jag mig pigg! Har ju varit sjukskriven 3 veckor, men på måndag ska jag jobba igen. Sista veckan på praktiken – tyvärr… :(

Laddar för deltävling 4 ikväll. Här kan du läsa om några omdömen. Själv gillar jag Robin Stjernberg & Ulrik Munther, men även hårdrockslåten med Ralf Gyllenhammar eller ”Jalla dansa sawa” eller… hmmm svårtippat som vanligt :)

• Army Of Lovers – ”Rockin’ the ride”. Älskar ju Army Of Lovers, det är sedan länge. Och är helt säkert på att det här kommer att bli ett väldigt festligt framträdande på lördag. Men låten är inte det mest hittiga de gjort någonsin om man säger. Det är rätt hårt, monotont, upprepande. Det är roligt, det är ganska coolt, det är Jean-Pierre som mumlar, det är ett stick där La Camilla deklamerar (”I was born seven million years ago in Sweden, Africa”…). Tja, ska vi hoppas på en 2:a chansen-plats? Det kommer att bli en så mycket roligare vecka i Karlstad om det här snegänget är där?
  
  
• Sorry alla Army of Lovers-älskare. Rockin the ride är ingen ny Crucified, Obsession eller Sexual revolution. Det kan säkert bli ett kul shownummer på scenen, men låtmässigt är det för konstigt, enformigt och ohittigt – trots att titeln upprepas nästan lika många gånger som Gosa. Men det är fantastiskt skoj att höra La Camillas prata och efter den kommer låten faktiskt igång med en 90-talssångerska som levererar refrängens melodi från att bara ha varit ett sound.
  
  
• Man känner att det är en grupp som inte bildades igår, det låter onekligen en hel del 80-tal. Låten inleds med syntspel och fortsätter sedan med ett par franska fraser från Jean-Pierre Barda. Låttiteln "We're rockin' the ride" körs igenom konstant under den första minuten, mer eller mindre. Musiken känns som lite sent 80-tal, med en hel del syntar förstås där Bard lär ha kommandot. Men annars är låten väldigt monoton, det händer inte så mycket. Camilla kör ett talsolo á la Ranelid mitt i låten, och sedan kör man vidare med "Rockin the ride" och en väldig massa "na na na na na na". Kommer låten att gå hem på lördag? Då är det inte för låten utan för gruppens kultstatus. Kanske kan humor vara ett framgångsrecept också här?
  
  

• Lucia Pinera – ”Must be love”. Souligt, Adele-igt (fast lite gällare), välsjunget, en välskriven låt (fast tjenare ”Rolling in the deep”-ripoffen…). Vet inte vad jag ska säga mer om detta, det känns som ytterligare en Felicia Olsson och hon slutade ju på en helt okej femteplats i andra deltävlingen.
  
  
• Lucia Pinera kan vara glad att Felicia Olsson inte tog sig vidare. Det kan göra att folk istället väljer att rösta vidare Must be love, den här Adele-kopian som vid andra genomlyssningen fortfarande inte sträcker sig längre än till att vara aningens urtvättad och utan personlighet, men en skön r n b-låt för alla som saknar en midtempo-ballad i finalen. Det är inte dåligt och Lucia kan sjunga. Jag sjunger med nu till och med, men det är lite urtvättat.
  
  
• Den unga malmötjejen kör på med mycket text inledningsvis. Men vad heter låten det här kommer ifrån? Refrängen är ju från Adele! Tänk er en refräng där man har bytt ut "We could have had it all" till "Must be looooove". Oj, detta var inte en mindre refrängstöld. Men helt enkelt, tänk er Adeles låt "Rolling in the deep" med..... nej, det är inget unikt här, det är en rak låtstöld! Om Adele skulle vara på plats så skulle hon anmäla detta för låtstöld ögona böj, upplägget är samma och refrängen är precis likadan. Det enda som är unikt i låten då texten, gissar jag på.
  
  

• Robin Stjernberg – ”You”. Måste vara nervöst för Stjernberg nu, efter förra veckans totala flopp för de forna ”Idol”-deltagarna. Men Stjernberg kör på ett helt annat spår än både Fondell och Razaz, det här är storslaget midtempo som bygger dramatiskt. Gillar det här ganska mycket, med den lilla brasklappen att HERRE vad mycket wail-partier det är? Han liksom joddlar/wailar sig genom hela refrängen! MYCKET oklart hur det kommer att göra sig live.
  
  
• Robin Stjernbergs You bryter av från Lucia trots att det också är en midtempoballad. Det här är Idol-rock som också vill vara lite U2-arenor, men Robin vinner på den sköna you-oo-oo-oo-joddlingen i refrängen som bryter av soundet och ger låten en härlig och helt egen personlighet.
  
  
• Robin har ett enormt register som han redan skvallrat om att han ska utnyttja i låten. Låten börjar långsamt men tar fart efter första refrängen, och Robin hade rätt, låten innehåller stora toner. Det är ett mellanting mellan ballad och uptempo, svårt att definiera. Är det bra? Jag tror säkert att Robin kommer göra ett fantastiskt framträdande med sina höga toner, men låten i sig känns i ärlighetens namn ganska anonym. Trots höga toner blir det lite enformigt. Refrängen går mest ut på en massa wailande av titeln "You". Det är ingen dålig låt och en välgenomtänkt text, så vi ska absolut inte räkna bort Robin, kanske kan den bli ännu bättre live?
  
  

• Sylvia Vrethammar – ”Trivialitet”. Lätt och kitschig mogen bossanova-cocktailpop. Snyggt och värdigt för Vrethammar. Men det här har inget med slutstriden att göra. (Inte för att jag vågar yttra mig längre, efter förra veckans estetiska och tippningsmässiga fiasko…)
  
  
• Sylvia Vrethammars Trivialitet påminner med flera koppar te om Maja Gullstrands onanilåt Här för mig själv om ni minns den. Även här handlar texten om att må bra även om det kanske inte handlar om samma egenmys som Maja sjöng om. Men mysigt är det. Andra uppspelningen höjs den några snäpp. Det här bryter av i veckans startfält. Frågan är om ”Så mycket bättre” gett Sylvia tillräckligt mycket ny publik för att hon ska röstas vidare.
  
  
• Tänk er gammaldags, lugn samba, på svenska. Jag kan tänka mig att höra detta på låg volym när jag ligger på en solig strand i sydeuropa. Tycker mig höra tydliga inslag av bossanova också, bossanova-samba? Det kanske är mer bosanova ändå när jag tänker efter, men texten ger sol -och badlängtan med en hint av samba. Kanske kan det här gå hem hos något äldre människor? Det är charmigt och ganska mysigt, men mitt i februari i Melodifestivalen? Jag säger nej, det här är nog inget folk aktivt röstar på.
  
  

• Ralf Gyllenhammar – ”Bed on fire”. Det börjar som en rockballad, sen vrålar Gyllenhammar ut ”BUUUUUUURN” med fullt Mustaschställ. Superpampigt och åttiotaligt och hahaha rätt oemotståndligt! Det är mäktigt, storslaget, med långa vibratotoner för Gyllenhammar att glänsa i och så slutar alltihop i en – japp – explosion. Det här känns superfarligt, definitivt däruppe i toppen i kampen om finalplatserna!
  
  
• Ralf Gyllenhammars Bed on fire kommer in med lugnt pianoklinkande. Men slår snart till som en käftsmäll. En brinnande vit flygel på det tillsammans med veckans tydligaste refräng och textraden ”everything will burn” som lär vara cue för att tända eld på både flygeln och halva scenen. Första riktiga hårdrockslåten i Melodifestivalen som inte samtidigt flirtar med schlagergenren utan bara är en ren hårdrocksballad. Snyggt.
  
  
• Ralf börjar med att sjunga lugnt och sansat, endast komponerad av pianot. Sedan bryter han ut i ett vrål efter första versen och gitarr kommer in i bilden. Det här är inledningsvis en rockballad med mycket power, den kan verkligen gå hem och räkna med låga odds på Ralf efter detta. Efter 1.5-2 minuter så är det dock knappt en ballad längre utan nu är det fullkomlig hårdrock! Visst finns det lugna soundet kvar men detta är kraftfullt. Det melodiska soundet i refrängen kan även tilltala en schlagerfantast som jag och framför allt känns låten längre än tre minuter. Kan Ralf sjunga i närheten av lika bra som han gör på studioversionen så är detta en potentiell vinnare, och då menar jag inte bara i Malmö!
  
  

• Behrang Miri – ”Jalla dansa sawa”. Helt okej sväng, oväntat hittigt och peppigt och faktiskt ganska kul? Det här är dock en låt som bygger helt på om scenshowen lyckas fånga färggladheten och lättsamheten i låten. Får uttala mig vidare efter repen i morgon.
  
  
• Behrang Miris Ale ale ale-hook i refrängen är livsfarlig den här veckan. Släng in några Alla ska me, Habibi anna, och franska strofer i refrängen och tänk er Upp och hoppa-Frida Muranius glädje med en ännu tydligare refräng som kommer sjungas av Idols Loulou Lamotte och X Factors Oscar Zia. En solklar barnfavorit den här veckan.
  
  
• Någon som hört Jessy Matador från 2010? "Allez ola olé". Inledningen och refrängen är väldigt lik Frankrikes danshit. Sedan blir det melodisk rapp av Behrang Miri. Han ska ta hjälp av Louluo och Oscar Zia på scenen. Refrängen går på franska och är som sagt väldigt inspirerad av Jessy Matador, den innehåller till och med "Allez allez allez". Men onekligen kommer vi att få melodisk rapp med en refräng vars toner sitter i fartfylld schlageranda. Kombinationen samba-fotboll-rapp är påtaglig här. Räkna med fart på scenen och en väldig massa färg för här är det verkligen fest. Får vi en bra scenshow kan detta utmana om ett avancemang, på allvar, eftersom den är unik i den här deltävlingen, går i Sean Banans genre till viss del. Men hur blir det att ligga efter Ralf Gyllenhammar? Kan vara en avgörande nackdel.
  
  

• Terese Fredenwall – ”Breaking the silence”. Nä, zzz. Ytterligare en sjunga-fint-låt med lite akustiska fina gitarrer och lite ljust luftigt fluff och lite sådär eteriskt. Konstigt producerad med jättemycket effekter på hennes röst i den inspelade versionen, så det är väldigt svårt att veta hur det kommer att låta på scenen. Och låten har ett väldigt märkligt 90-taligt stick? Nej, kommer inte funka alls.
  
  
• Terese Fredenwalls Breaking the silence är fin radiopop i midtempo med jazzvibbar och Maggie Reilly-dist i rösten som kommer funka finfint att köra bil till i sommar, men den här veckan känns den fullständigt chanslös. Får se när hon repar imorgon om jag ändrar mig.
  
  
• Nu drar vi ner tempot en aning, och här är en ballad av mer klassiska mått. Terese verkar ha en riktigt fin röst och hon gör det riktigt bra. Lite mer tempo i andra versen. Kan känna att det här är, någonstans, lite i samma kategori som Elin Petersson förra veckan. Hon gör även det ovanliga, en tonartssänkning i sista refrängen. Och detta är uppriktigt sagt horribelt! Det blir en sänkning av låtens helhetsintryck och man frågar sig vad poängen med detta var. Blir bara snurrigt. Terese ligger mitt emellan tävlingens tre bästa bidrag vilket knappast gynnar hennes chanser till avancemang.
  
  

• Ulrik Munther – ”Tell the world I’m here”. Ja, hörrni, vi har väntat i fyra veckor på det här nu, Munther har varit favorittippad redan från start, han har guldplaceringen sist-ut-i-sista-deltävlingen. Och levererar han (och Boström/G:son), tror ni? Japp, han levererar. Det är faktiskt (ur ett schlagerperspektiv) skitmäktigt, med supersnygga U2-stölder, Coldplay-klockspel och -stråkar, det är stort och stadiumrockigt och hittigt.
  
  
• När Ulrik Munther skrev Tell the world I’m here tillsammans med Peter Boström och Thomas G:son känns det som att de satt på sig Bonos solbrillor och ställt sig mitt på scenen till en gigantisk utomhusarena och bara planerat för vad som krävs för att väcka liv i 40000 i publiken. Det här är snyggt. Så U2 det kan bli utan att stöldanklagas. Med Swedish House Mafia-vibbar i refrängen på det. Och en skön refräng där Ulrik skulle ha kunnat gå upp i falsett men inte gör det. Bra! Farligt!
  
  
• Inledningen låter lite som "Without You" med Guetta, sedan får låten en egen karaktär. Eller? Nej, det känns väldigt mycket David Guetta över det här. Refrängen har en egen karaktär och den sätter prägel på låten. Eller är det inte "Use Somebody" med Kings of Leon? Svårt att säga. Ulrik får sjunga ut en hel del och kommer säkerligen att få jobba rejält i låten. I slutet av låten har han lagt "låtstölden" bakom sig och kör på med bombastiska trummor, precis som i "Soldiers". Låtens karaktär är dock väldigt annorlunda fjolårets succé. Det här kan säkerligen bli en finallåt, framför allt eftersom den haussats såpass, men totalvinnare? Det tvekar jag verkligen på. Det innebär också att vi saknar en given vinnare på Friends Arena, det är ju ganska trevligt i och för sig.