Kaylas

de kära mödrar vi själva är. Oavsett om vi är det själva eller inte, så har de flesta av oss en mamma, eller ett minne av en. Så här säger stjärntecknen om dessa underbara morsor.

Vädursmamman
Hon är skitbra att ha när man vill tränga sig före i kön. Kanske är hon lite pinsam när det är föräldradagar och andra sammankomster i skolan, för hon hörs och hon märks. Och njuter av det! Vädursmamman godtar inte någon annans direktiv, utan ska göra allting själv.
Och det leder ju självklart till slutsatsen att hon inte är så bra på att låta de egna barnen ”göra själv”. En moder att älska och hata – samtidigt.

Oxenmamman
Denna moder är betydligt lugnare och tar allt lite piano.  Även om hon inte spelar något instrument själv kan hon säkert ta ton så det hörs över nejden, med en stark röst blir hon framträdande både i den lokala kören och i grannskapet (ingen kan ropa ”Kom in och äääät” med sådan pondus som oxenmamman). Älskar mat och har alltid lite sparat i skåpen.

Tvillingmamman
Den här mamman vet man inte var man har, hon flänger hit och dit och är med överallt. För ett barn som gillar tempo är hon den perfekta underhållningsmorsan, men för den som vill ha lugn och ro får vi hoppas på en mer stillsam partner. Dock: en hejare på att läsa sagor och hitta på egna berättelser, hon håller sig aldrig till manus.

Kräftmamman
Detta är MAMMAN. Hennes liv går ut på att vara mor och ta hand om sina käraste. Och hon gör det med mjuk och smeksam hand. Ingen får göra hennes ungar illa, så hon kämpar tills det blir blodvite om någon skadar hennes små. Och så är hon en sån där stundtals enerverande morsa som alltid ska ta kort – på allt och alla. Och så ska det göras ett vackert litet album av det, ja… (Här hittar man scrapbookfantasterna).

Lejonmamman
Huuu, den här mamman är inte att leka med. Som namnet antyder är hon ledare och överhuvud för flocken och hon förväntar sig respekt för detta. RESPECT, man! Tror inte det finns nån som är så lättsårad när det gäller den biten. Hon tar stort utrymme vart hon än är och kämpar för sina barn i alla sammanhang. De kan bli som en accessoar till henne själv, som en flashig väska på armen…

Jungfrumamman
Säg den unge som orkar lyssna till punkt när jungfrumamman säger sin mening. Förhoppningsvis kommer det viktigaste först, men det är inte säkert, en jungfru tar omvägar för att komma till punkt. Nåja, men hon är vansinnigt omtänksam och viger sitt liv åt familjen. Hon passar upp och sopar rent framför curlingbarnen. Men obs, hon är kritisk också, barnen kommer inte undan så lätt.

Vågmamman
Det är inte henne man går till för att få klara besked, precis, men om tonåringen vill syna en idé i sömmarna och få alla perspektiv med innan han eller hon bestämmer sig (hmm, vilken unge orkar det, förresten, i den åldern?), jo, men då är vågmamman perfekt. Hon är också vansinnigt rättvis, vilket kan vara rena drömmen för flera syskon. Eller inte.

Skorpionmamman
En skorpionmamma slinker man inte förbi när man kommer hem full, förlåt onykter, en sen lördagsnatt innan man har åldern inne… Eller smugglar in nån på rummet. Nej, skorpionmamman läser sitt barn som en öppen bok, så det är ingen idé att ljuga eller försöka dölja något. Kanske en aning för kontrollerande ibland, kan man tycka (DET var ett understatement).

Skyttenmamman
Å ena sidan är det härligt att ha en mamma som hjälper en med läxorna och verkligen KAN dem. Men. Det kan vara fruktansvärt tröttande att ha en mamma som alltid agerar lärare och pedagog, oavsett vilket sammanhang hon befinner sig i. Hon ska liksom läxa upp, eller åtminstone lära upp, alla. Som om folk helt saknar vett och sans.
Men rolig, hon får barnen att skratta. Och alla andra. (Förutom dom hon trampar på tårna…).

Stenbocksmamman
Det vore otänkbart att den här mamman skulle föda en bohem, men skulle det vara så, så skulle det krocka rejält. Ordning och reda är bara förnamnet på en stenbock. Ansvar och rutiner är efternamnet. Här går allt i stilla lunk utan alltför många spontana infall. Hon tar sitt föräldraskap på allvar och vill ha ordningsamma och lydiga barn. Som lär sig klockan och att följa den.

Vattumamman
HÄR finns däremot bohemen. Den här mamman gör saker helt tvärtemot alla andra och kan ibland verka lite halsstarrig i sina försök att skilja sig åt i åsikter och beteende. Vattumamman går gärna with the flow och tar dagen som den kommer, så några fasta tider är det inte tal om. Hellre spontana resor en gråkall måndagsmorgon till nåt spännande fjärran land. Glöm inte jesussandalerna!

Fiskmamman
Här kan man hitta en konstnärlig själ som talar ett språk som passar riktigt bra för barnen när de är små men som med åren förefaller mer och mer obegripligt. Kanske. Men hon är fantastisk på att rimma och sjunga, så tillsammans med barnen kan hon verkligen odla sina musikaliska förmåga. Att sjunga tillsammans som tonåring är kanske ingen hit, men senare i livet kan man kanske uppskatta alla ljudupptagningar som dokumenterar ens barndom genom åren....

Saknad
Det finns en saknad som alltid stannar.
Det finns en saknad som aldrig ger sig av.
Det finns en saknad som alltid blommar,
en sådan saknad har jag!

I miss you with all my heart!

Det finns en kärlek som intill döden
står oförändrad i alla öden
Den värmer, skänker och övervakar
den fodrar intet men allt försakar
På denna jord finns endast En
en MODERS kärlek är det allen…

Saknar dig mamma
Jag ser ut genom rutan, ut genom fönstret.
Ser fåglar flyga i ett V, dom håller mönstret.
Jag slår upp fönstret och tittar ut i natten.
Bakom mig på min säng, spinner katten.
Jag andas in den friska kvällsluften, så kall.
Ser bort mot skogen, mot gran och tall.
Ser upp mot himmelen, ler lite smått.
Regnet kommer, allt blir vått.
Ljudet av regn lugnar mig, jag bara tittar ut.
Undrar varför allt inte är som det var förut.
Sitter i fönstret så lugn och bara ler.
Ser månen genom molnen, tänk om den faller ner.
Springer ut i bara linnet, barfota och tyst.
Ute är det ännu tystare, så fridfullt, man hör inte ett knyst.
Jag ser upp, börjar snurra runt och sträcker mina armar ut.
Struntar i om någon ser mig, struntar i hur jag ser ut.
det enda jag tänker på just nu är dig.
Och om himmelen rasar ner över mig.
Då skulle jag få se ditt leende, höra ditt skratt.
Jag sjunker ihop i det våta gräset, det är en kall natt.
Önskar att du var här hos mig nu, för alltid, var minut.
Utan dig är livet svårt, jag står nästan inte ut.
Jag andas ut i luften, det bildas ett litet moln så vitt.
Hör mitt eget hjärtslag men önskar att det var ditt.
Jag kan inte hjälpa tårarna som rinner, dom är för dig.
Jag önskar att du fanns här, du skulle skydda mig.
Mot alla faror, alla hot, allt som kunde skada mig.
Men här ligger jag nu så svag, utan dig.
Om någon bara kunde förstå att jag saknar dig.
Och det enda jag vill är att höra dig säga:
"Jag älskar dig".

DN:s Åsa Beckman och Malin ­Ullgren har gått på jakt efter romanens mödrar och funnit 10 typer.

Förlossningsmamman
Det är lätt att bara minnas Kristin Lavransdotter som en folkloristisk, ljushylt kvinna som rådigt styr och ställer på egendomen i Gudbrandsdalen. Men i Sigrid Undsets romansvit finns en av litteraturens mäktigaste förlossningsscener. Med blod, skrik, vatten, handdukar; i kretsen av jordemödrar och gårdsfolk. Jan Guillou har avslöjat att det var hit han gick när han skulle få inspiration för att beskriva en födsel i Arn-serien. En bättre förebild kan man inte ha.

Släpp ut mig-mamman
Anna i Kerstin Thorvalls roman ”Det mest förbjudna” boxar sig ur sin gammalmodiga mammas hårda grepp, och rymmer från man och barn. Från ångesten, till sexet: ”Stygg dotter. Otrogen hustru. Dålig mor. Motvillig farmor.” Citatet är en klassiker, därför att det är en instruktion för den kvinna som vill förlora sitt människovärde i andras ögon.

Kerstin Thorvall har tröstat generationer mammor, och säkert också pappor, som känt av familjelivets elektroniska fotboja: Du är inte ensam om att vilja springa långt, långt bort.

Migränmamman
I Astrid Lindgrens böcker om Madicken är mamma Kajsa perfekt. Vacker, fertil och föredömligt feminin när hon blir arg. Om maken Jonas säger något dumt skriker hon inte ”idiooot”, utan kastar en bitter blick över axeln och skrider till sitt rum.
Försiktigt tassar barnen in och undersöker om faran – mammas huvudvärk – är över. Vicken morsa. Tur att pappa är ett manligt ideal för flickor i alla åldrar: Rik, radikal och varm.

Tills man själv blir mamma. Då förstår man att Kajsa blir urless på att stå i skuggan av den dyrkade barnafadern. Triangeln Kajsa-Jonas-Madicken är rent freudiansk.

Pradamamman
Det är svårt att glömma Meryl Streeps porträtt av Miranda Priestly i filmatiseringen av Lauren Weisbergers bästsäljare ”Djävulen bär Prada”. Denna strama och kyliga mamma är chefredaktör på modemagasinet Runway och tillbringar all sin tid på arbetet. Ändå ska hon maxiemera livet för sina barn. De ska ha extra allt. Därför kräver hon att hennes assistent ska fixa fram nästa outgivna Harry Potter-bok till hennes två barn. När de välklädda och perfekta telningarna sitter på tåget med boken som alla världens barn suktar efter, har assistenten klarat kraftprovet.

Polismamman
I Elfriede Jelineks roman ”Piano­lärarinnan” vankar Frau Kohuts omkring i kamelhårs­tofflor och övervakar sin dotter. Hon är monstruös. Dottern, den 40-åriga Erika, är kuvad i sitt innersta. Jelinek skriver träffsäkert om ”moderssnabeln” som far över dotterns kropp och letar sig in i hennes själ. Ibland spottar dottern upp sig och ger sig ut på erotiska raider i Wiennatten – men kommer alltid krypande tillbaka till deras gemensamma säng. En riktig rysarmamma.

Mäklarmamman
Litteraturhistorien är full av skrivande kvinnor som har dyrkat sina fäder på mödrarnas bekostnad. Självklart, för vad hade en intellektuell kvinna för glädje av att identifiera sig med en gift nobody i historiens mörker?
Det kan vara en förklaring till att det finns så många töntiga mäklarmammor, i stil med mrs Bennet i Jane Austens ”Stolthet och fördom”. Medan mr Bennet suckar diskret över hustrun och utbyter menande blickar med dottern Eliza, yr tanten runt i jakten på rika svärsöner.

Mrs Bennet är blind för ungarnas sämre sidor och fixerad vid pengar och status. Redan på 1800-talet porträtterade Jane Austen den första curlingmamman.

Survival-mamman
”Grå som en råtta, fattig som en lus, slankig och mager som en rävhona om sommaren/Hon var seg som gräset, ettrig som nässlan. Hela sitt liv gnodde hon efter kvarlevor och fördelar.”

Så beskriver Kerstin Ekman Sara Sabina Lans, den första av kvinnor och mödrar i ”Häxringarna” i Katrineholmssviten. Sara Sabina måste försörja sina små, det målet är överordnat allt. Ingen som har läst inledningsscenen glömmer den; den där Sara Sabina görs till åtlöje i handelsboden. Men hon skiter i karlarnas förakt, för hon behöver det där stycket sulläder. Och hon har värdighet – den som följer av att vara stark och rationell nog att hålla barn vid liv av ingenting.

Passionsmamman
Anna Karenina är mamman som går dit hjärtat leder henne. När hon blir förälskad i greve Vronskij bryter hon den sociala konvenansen i 1800-talets Moskva. Hon lämnar inte bara sin man utan också sin lille son. Det sägs att Leo Tolstoj ville skriva om Anna som avskräckande exempel, men att han sedan blev allt mer intagen av henne. För vuxna läsare är passionsmammorna lockande hjältinnor – för barn är det nog mer komplicerat ...

Borgarmamman
Mrs Ramsay i Virginia Woolfs ”Mot fyren” är en sval hand på din febriga panna. Ett ”Nej men oj då, kära du” när dina tårar sprutar. Vänligt förströdd, som kan också vara så skönt för barn.

Mrs Ramsay är den samlande punkten i en orolig skara människor, en familj med gäster i sommarhuset. Hon medlar mellan sin egoistiske man och deras känslige son, hon är föremål för unga människors förälskelse. Det märkliga är att romanens oro liksom försvinner när hon dör. Var hon i själva verket motorn för konflikterna?
Med sådana mödrar vet man inte. När de är döda, har man ett porträtt i olja kvar, där de sitter med ordentligt korsade vrister, ointagligt leende och alla hemligheter bevarade.

Drömmamman
Här hade vi tänkt avsluta med Drömmamman. Den där flödande modern som både är varm, omhändertagande, modig och smart. Hon som älskar sitt barn med en glöd som får solen att blekna. Hon som gör skillnad både hemma och i stora världen. Men sanningen är att vi inte hittar henne någonstans i våra bokhyllor. Har ni mött henne i romanen? Mejla förslag till: [email protected]