Halloween vs Alla helgons dag
Kategori: Vardagsliv
Oh!—fruit loved of boyhood!—the old days recalling,
When wood-grapes were purpling and brown nuts were falling!
When wild, ugly faces we carved in its skin,
Glaring out through the dark with a candle within!
When wood-grapes were purpling and brown nuts were falling!
When wild, ugly faces we carved in its skin,
Glaring out through the dark with a candle within!
Ur dikten The Pumpkin (1850) av den amerikanske poeten John Greenleaf Whittier (17 Dec 1807 – 7 sep 1892)
Halloween firas varje år den 31 oktober, oavsett veckodag. Alla helgons dag är alltid på den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november.
Halloween är dagen vi klär ut oss och knackar dörr för ”bus eller godis”. Det är dagen vi går på fest och har roligt med vänner. Man leker, skojar och dansar och diskuterar vilken utklädnad som är bäst.
Halloween är en omskrivning av all hallows even som betyder Alla helgons afton. Halloween har sitt ursprung i Irland och Skottland. Traditionen lär ha vuxit fram efter att vikingarna kommit till Storbritannien. Vikingarna firade något som kallades höstblot, då man tog farväl av ljuset och välkomnade mörkret, dvs. vinterhalvåret. Kelterna i sin tur firade Samhain, vilket är en skördefest som välkomnar vintern och tar farväl av sommaren. Man trodde att de dödas själar kunde återvända till vår värld under denna natt. Ur dessa två traditioner lär sedan dagens Halloween ha vuxit fram.
Alla helgons dag är en kristen högtid som uppmärksammar de kristna helgonen. Kopplingen till att minnas och hedra våra döda är så gott som lika gammal och ingången. Vi minns dem vi saknar och tänder ljus vid deras gravar. Vi får chansen att stanna upp och andas
För mig är Alla helgons dag viktig. Det är en av de få dagarna under året jag går till kyrkogården. Det är en av årets vackraste stunder att få promenera i mörkret genom en upplyst kyrkogård, tända mitt egna ljus i minneslunden och lämna några tankar till mina nära och kära där uppe i himmelen.
Seden att uppmärksamma helgon och martyrer på olika specifika dagar uppstod tidigt inom kristendomen, och snart även behovet av en samlingsdag för mindre betydande helgon som inte fått en egen plats i kalendern. Därför infördes en ”alla (övriga) helgons dag” för dessa.
Inom de ortodoxa kyrkorna sker firandet inte på hösten utan första söndagen efter pingst. För ortodoxa kyrkan var åminnelsedagens ursprung Alla martyrers fest, vilken firades till exempel i Antiokia. Även inom den romersk-katolska kyrkan tycks detta ursprungligen ha skett på våren. Efter Pantheons invigning till kyrka den 13 maj 608 hänsköts firandet till den 1 november. Datumet fastslogs under påven Gregorius VII.
En koppling till mer allmän minnesdag över de döda uppstod också tidigt. Detta har rötter i förkristna keltiska traditioner och övertogs sedan av de kristnade germanerna. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.
Halloween är dagen vi klär ut oss och knackar dörr för ”bus eller godis”. Det är dagen vi går på fest och har roligt med vänner. Man leker, skojar och dansar och diskuterar vilken utklädnad som är bäst.
Halloween är en omskrivning av all hallows even som betyder Alla helgons afton. Halloween har sitt ursprung i Irland och Skottland. Traditionen lär ha vuxit fram efter att vikingarna kommit till Storbritannien. Vikingarna firade något som kallades höstblot, då man tog farväl av ljuset och välkomnade mörkret, dvs. vinterhalvåret. Kelterna i sin tur firade Samhain, vilket är en skördefest som välkomnar vintern och tar farväl av sommaren. Man trodde att de dödas själar kunde återvända till vår värld under denna natt. Ur dessa två traditioner lär sedan dagens Halloween ha vuxit fram.
Alla helgons dag är en kristen högtid som uppmärksammar de kristna helgonen. Kopplingen till att minnas och hedra våra döda är så gott som lika gammal och ingången. Vi minns dem vi saknar och tänder ljus vid deras gravar. Vi får chansen att stanna upp och andas
För mig är Alla helgons dag viktig. Det är en av de få dagarna under året jag går till kyrkogården. Det är en av årets vackraste stunder att få promenera i mörkret genom en upplyst kyrkogård, tända mitt egna ljus i minneslunden och lämna några tankar till mina nära och kära där uppe i himmelen.
Seden att uppmärksamma helgon och martyrer på olika specifika dagar uppstod tidigt inom kristendomen, och snart även behovet av en samlingsdag för mindre betydande helgon som inte fått en egen plats i kalendern. Därför infördes en ”alla (övriga) helgons dag” för dessa.
Inom de ortodoxa kyrkorna sker firandet inte på hösten utan första söndagen efter pingst. För ortodoxa kyrkan var åminnelsedagens ursprung Alla martyrers fest, vilken firades till exempel i Antiokia. Även inom den romersk-katolska kyrkan tycks detta ursprungligen ha skett på våren. Efter Pantheons invigning till kyrka den 13 maj 608 hänsköts firandet till den 1 november. Datumet fastslogs under påven Gregorius VII.
En koppling till mer allmän minnesdag över de döda uppstod också tidigt. Detta har rötter i förkristna keltiska traditioner och övertogs sedan av de kristnade germanerna. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.
